När svenskarna kom till byn

I den lilla byn Montottone i Marche, bara knappt sju mil söder om Ancona, lever och bor drygt tvåhundra personer. Plus en familj från Stockholm. Under drygt sex veckor per år växer den bofasta invånarskaran med fyra svenskar. Som i sin tur drar med sig pojk- och flickvänner, goda vänner och bekanta ”som bara hade vägarna förbi”. Alla är lika välkomna – både i byn och hos familjen Hofman.

Det var nåt med det där huset som fick oss att lyfta luren och ringa den svenska annonsören Italienspecialisten, fortsätter Nils.

– Vi hade egentligen ingen tanke på att köpa, men behövde väl fylla på drömtankarna lite. Men det blev mer än så – nån vecka senare satt vi på planet till Bologna för vidare befordran 25 mil med bil till Montottone. Bilresan ner och vidare genom Marche, gjorde oss smått andlösa. Marche var fantastiskt. Som en blandning mellan Toscanas böljande kullar, Liguriens dramatiska berg och svensk grön friskhet. Massor av små byar på topparna av alla kullar och berg. Det var otroligt! Och övertygade oss om att Marche var regionen för oss. 

- När vi såg huset mitt i byn insåg vi att det här skulle vi inte komma ur. För det första låg det perfekt i ett y-format kors med en smal gränd till vänster och huvudgatan och ett mindre stensatt torg till höger. För det andra tittade människorna i byn nyfiket men mycket välkomnande mot oss när de förstod vårt ärende: kika närmare på den gamla skräddarbostaden och kanske köpa det!

- Så blev det också! Tvärtemot allt sunt förnuft köpte vi huset nästan på stående fot. Vi hade förstås mycket god hjälp av vår svenska kontaktperson och mäklaren som hjälpte oss med all formalia, till exempel öppna bankkonto och reda ut alla papper som behövdes. Kontakta notarien och så vidare. Men om någon frågar oss idag, så rekommenderar vi starkt ett lugnare tempo så man förstår vad som händer och varför. Förstå mig rätt, vi har inte behövt oroa oss för nåt, men det är en stor och viktig affär som man måste förstå. En engelskspråkig mäklare eller tolk, möjligen byggnadstekniker som bistår med råd, och gärna en italiensktalande person i Sverige som kan hjälpa dig förstå olika papper och dokument, tycker vi att man ska ha vid sin sida.

Efter en del uppfräschning stod familjen Hofmans höga, smala hus klart sommaren 2008.

- Vi gjorde inga stora genomgripande renoveringar, det behövdes inte, berättar Nils. Vi hade köpt oss ett hus som i skick påminde om de sommarhus vi besökt på Österlen eller på nån skärgårdsö. Mycket charm, några omoderna funktioner men fullt beboligt. Vi har förstås målat, fixat till köket och fräschat upp, men det är allt. Jämfört med vad man fått betala för ett likvärdigt hus i Sverige, menar vi att vårt husköp är betydligt förmånligare.

-  Nu bor vi här flera gånger per år. Vi har till och med varit här under jul. Vilken upplevelse, avslutar Nils och hälsar oss välkomna åter.

Läs också:

» Köpa hus eller lägenhet: Vårt italienska hus

» Betraktelser; I huvudet på Anders…: Plugga italienska på omvägar