Vårt italienska hus - del 3

Några månader efter husbesvikelsen i Petritoli inledde vi – återigen med Jeannettes och Giovannas hjälp – en 17 hus lång upptäcktsfärd i byar och städer. Färden kom så småningom att nå vägs ände i Montefiore dell'Aso, en liten stad drygt sju mil söder om Ancona och bara futtiga 10 minuter från Adriatiska havet. Där i Montefiore, 400 meter över havet och med utsikt över vinodlingar och hav på ena sidan och byns ringmur på andra, låg vårt ”house to be”.

I ärlighetens namn var det inte riktigt vad vi tänkt oss. Omodernt, lite skabbigt, en fullständigt igenvuxen terass och i stort behov av en yrkesmässigt utförd renovering… Snacka om att köpa sig utmaningar! För nu handlade det inte längre om att ”bara” köpa hus på italienskt vis. Vi skulle renovera också – och italienska hantverkare måste väl vara en osäkerhetsfaktor som inte ens går att beräkna? Ett antagande som så småningom skulle visa sig helt fel.

I mäklarföretagets kontaktnät fanns även Vincenzo – byggnadsingenjör/kontrollant/teknisk konsult/ansvarig byggnadsledare – som innan vi satte våra signaturer på köpehandlingarna, besiktigade och presenterade såväl ritning som renoveringspris. Dessutom även en fullständig beskrivning på italienska OCH engelska om vad som behövde göras av vilka hantverkare och vilka krav som ställdes. Till exempel skulle elen genomgå en total modernisering med nya ledningar, nya kontakter och strömbrytare samt toppmodernt säkringsskåp med jordfelsbrytare. Värmepanna och element skulle installeras. Fönster skulle bytas mot tvåglas (lite väl påkostat och onödigt tyckte italienarna). Nytt kök. Nytt badrum. Nytt tak. Nya hängrännor. Terrassen skulle stensättas. Och fasaden putsas…

Vad hade vi gett oss in? Skulle det nånsin bli klart? Och skulle det bli bra? Svaren fick vi så småningom. Nu skulle vi göra slag i saken och köpa hus.