Vårt italienska hus - del 4
4. Elva personer för ett husköp
Om du köpt hus eller bostadsrätt i Sverige vet du att det är ganska enkelt. I princip tar du mäklaren i hand, går in på banken och skriver på. Veckorna som följer resulterar vanligen i en tunn ström av diverse juridiska handlingar som bekräftar ditt köp och ägarförhållanden.
Riktigt så enkelt är det inte i Italien. I december 2007, bara en knapp vecka innan julafton, befann Mona och jag oss i Rom för att skriva på köpehandlingarna. Notarien, som är den juridiska garanten för att allt går rätt till, hade sitt kontor beläget på en av Roms mest fashionabla adresser. Klockan ett skulle vi vara där. Som punktliga svenskar sved det i tidssamvetet när vi stegade in tio minuter efter utsatt tid (berodde på vårt ej så klockslagstrogna italienska följe). Ändå var vi först!
I konferensrummet vi hänvisats till, strömmade ständigt nya människor in. Säljarna, vittnen, tolkar, assistenter och sist; Notarien. En knapp halvtimme efter utsatt tid befann vi oss elva personer i ett rum för att sälja och köpa ett litet oansenligt hus i en stad trettiofem mil öster om Rom. Förutom Mona, jag och Giovanna (från mäklarfirman), också en svensk kvinna som arbetade för den svenska ambassaden som översättare och tolk, ett vittne som skulle lyssna och registrera allt som sades och skrevs på svenska, säljarna – två systrar i sjuttioårs-åldern – dottern till en av dem, samt säljarnas mäklarbiträde. Därtill Notarien och hans assistent. Totalt alltså elva pers som under närmare 4 timmar sattes att läsa igenom och lyssna när det drygt tiosidiga avtalet lästes upp. På två språk dessutom! Först italienska, sen på svenska.
Ändringar och justeringar, tillägg och förtydliganden… allt kontrollerades och godkändes tvåspråkigt. Någonstans i slutet av allt läsande och godkännande överlämnade vi två postväxlar, en till var och en av de säljande systrarna. Som ”kvitto” fick vi en sliten, enkel nyckel med en gul plastbricka på. Köpet var klart och bara några minuter senare stod vi på gatan nedanför Notariens kontor. Med nyckeln i hand men utan papper, inget bevis på att vi nyss köpt oss ett hus i Italien. Då kommer Giovanna, tar nyckeln ifrån oss och säger: – Vi behöver den, vi börjar renovera efter nyår. Sen försvann hon i en väntande bil. Där stod vi! Utan papper som bevisade att vi ägde ett hus, än mindre ett kvitto som bekräftade att vi nyss lämnat flera hundratusen ifrån oss. Vi hade inte ens någon nyckel.
Hade vi blivit blåsta?
» Läs fortsättningen: Vårt italienska hus - del 5
Läs också:
» Köpa hus eller lägenhet: Så fungerar husköp i Italien
» Till salu: Italienska hus och lägenheter till salu
Annonser ↓