Vårt italienska hus - del 8
8. Två glas och en kassaskåpsdörr
När vi slängt igen ytterdörren och vridit om nyckeln alla tre varven, då är vårt italienska hus väldigt, väldigt låst. Nästan som Fort Knox, fast på italienska! Kraftiga reglar av härdat stål – totalt 15 st, sex på gångjärnssidan och nio på låssidan – glider in i förstärkta spår i karmen av stål. Det är gediget och rejält så man häpnar. Också över det faktum att ståldörren inte är särskilt tät. Det viner och drar i springor och glipor runt karmen, och när det snöar som värst (jo det händer det också) ligger det små drivor av snö på mattan innanför. Fast det får man kanske ta, när dörren för övrigt är ogenomtränglig...?

Kassaskåpsliknande dörrar med ordentliga lås är bara en av många italienska egenheter hustrun och jag ställdes inför, när vårt italienska hus renoverades. Andra, som vi inte förstod riktigt, var varför man tycker det är helt okay att putsa ena sidan av huset men foga mellan tegelstenarna på den andra? Ett tilltag som svensk byggnorm eller kommunens Byggnadsnämnd knappast hade tillåtit. Inte heller förstod vi varför hängrännor och stuprör i koppar är en självklarhet, snarare än lyx? Här hemma måste man sätta en securitas-vakt att bevaka sådana dyrbarheter. Förvånande var det också att man – när man nu renoverar hela huset och drar nya elledningar, sätter in värme-element och gaspanna, byter fönsterluckor och monterar myggnät – nöjer sig med enkla glas i fönsterna?
Just det sistnämnda utvecklades till ett allmänt spritt ifrågasättandet av svenskars prioriteringar, när vi drev på och kostade på med tvåglasfönster... "- Det är väl onödigt?", verkade vara en allmän uppfattning bland byborna. Till och med Vincenzo – byggledaren – menade att två glas i fönsterna var att ta i. Den enda som gillade tilltaget var förstås fönsterkillen som satte in nya dubbla glas i de gamla bågarna, tätade mellan karm och fönster, och monterade in snyggt, designade låsvred. Nån snö innanför fönsterna är det därför inte tal om. Det har vi förresten så det räcker bakom kassaskåpsdörren i hallen.
Kökets inredning och utrustning upphör heller aldrig att förvåna. Enkelt och snyggt med fina fanerade träytor i ek, tålig laminat på alla utsatta ytor, ordentlig spishäll... Dock, den fräcka italienska kranen fick vi till en början vara försiktig med. Den stod länge och vippade vackert i diskbänken vars rostfria plåt är alltför tunn. Okay, det är inget italienskt fenomen – har sett det även hos köksåterförsäljare här i Sverige – men det krävdes lite svensk uppfinningsrikedom och en rejäl rostfri förstärkningsplåt för att få bukt med kran-bugandet. Men, vårt kök Made in Italy har två riktigt finurliga lösningar som jag faktiskt aldrig sett här i Sverige: 1) skåpet där den droppande och rena disken kan gömmas undan bakom dörren. Och 2) den praktiska och stadiga täckskivan till diskhon, som gör att arbetsytan ökar många procentenheter.
Trots lite märkliga och för oss svenskar obegripliga lösningar och prioriteringar, så håller italiensk byggkvalitet minst lika hög standard som svensk. Möjligen är den italienska begåvad med lite mer finurlig touch. Men så har man också en hel del byggnadserfarenhet att falla tillbaka på. Till exempel står ju delar av det antika Rom fortfarande stadigt.

Till sist lite om italiensk service-vilja och engagemang i saker som rör det bebodda husets underhåll och reparationer. Då tänker jag både på engagemanget man möter bland yrkesfolk, och på det som Mona och jag möter i byn. Som när vi kom ner nu i juni (2012) och det inte fanns nåt varmvatten i kranarna! Det har hänt förr när pannan stått oanvänd en längre tid, men den här gången ville pannan inte gå igång. Inte ens närmsta grannen – som är italienare och förstår sig på den italienska logiken – kunde klura ut felet. Ett samtal till rörläggaren resulterade i att han lovade komma klockan fem och fixa problemet (samma dag). Den dryga timmen fram till dess borde räcka precis för ett besök hos Davide på Dorina för kaffe och glass.
Så blev det nu inte. Tiden räckte helt inte till eftersom många av byborna kände till vårt varmvattenproblem och gärna ville komma och delge oss sina goda råd. Men hur avancerade eller enkla lösningar byborna än gav oss, så kunde de inte mäta sig med den åtgärd som rörläggaren slutligen tvingades utföra... Han slog till en knapp som stått i OFF-läge sen gaspannans servicetekniker var där senast. Pinsamt enkelt, men vem sjutton kunde ana...? Vad rörläggarens utryckning gick lös på? Inte en cent! Det kunde vänta till nästa gång, sa han och gick. Utanför den kassaskåpsbyggda ytterdörren mötte han en av grannarna från långt ner på gatan, som kånkade på en femkilos vattenmelon och ett gäng tomater. Hon ville bara hälsa oss välkomna och höra om problemet med varmvattnet löst sig.
Detta var sista och avslutande delen av "Vårt italienska hus".
Den nya serien "Vårt italienska liv" kommer snart…
Läs också:
» Köpa hus eller lägenhet: Husköp på italienska
» Till salu: Italienska hus och lägenheter till salu
Annonser ↓