Vårt italienska hus - del 8

Kassaskåpsliknande dörrar med ordentliga lås är bara en av många italienska egenheter hustrun och jag ställdes inför, när vårt italienska hus renoverades. Andra, som vi inte förstod riktigt, var varför man tycker det är helt okay att putsa ena sidan av huset men foga mellan tegelstenarna på den andra? Ett tilltag som svensk byggnorm eller kommunens Byggnadsnämnd knappast hade tillåtit. Inte heller förstod vi varför hängrännor och stuprör i koppar är en självklarhet, snarare än lyx? Här hemma måste man sätta en securitas-vakt att bevaka sådana dyrbarheter. Förvånande var det också att man – när man nu renoverar hela huset och drar nya elledningar, sätter in värme-element och gaspanna, byter fönsterluckor och monterar myggnät – nöjer sig med enkla glas i fönsterna?

Just det sistnämnda utvecklades till ett allmänt spritt ifrågasättandet av svenskars prioriteringar, när vi drev på och kostade på med tvåglasfönster... "- Det är väl onödigt?", verkade vara en allmän uppfattning bland byborna. Till och med Vincenzo – byggledaren – menade att två glas i fönsterna var att ta i. Den enda som gillade tilltaget var förstås fönsterkillen som satte in nya dubbla glas i de gamla bågarna, tätade mellan karm och fönster, och monterade in snyggt, designade låsvred. Nån snö innanför fönsterna är det därför inte tal om. Det har vi förresten så det räcker bakom kassaskåpsdörren i hallen.

Kökets inredning och utrustning upphör heller aldrig att förvåna. Enkelt och snyggt med fina fanerade träytor i ek, tålig laminat på alla utsatta ytor, ordentlig spishäll... Dock, den fräcka italienska kranen fick vi till en början vara försiktig med. Den stod länge och vippade vackert i diskbänken vars rostfria plåt är alltför tunn. Okay, det är inget italienskt fenomen – har sett det även hos köksåterförsäljare här i Sverige – men det krävdes lite svensk uppfinningsrikedom och en rejäl rostfri förstärkningsplåt för att få bukt med kran-bugandet. Men, vårt kök Made in Italy har två riktigt finurliga lösningar som jag faktiskt aldrig sett här i Sverige: 1) skåpet där den droppande och rena disken kan gömmas undan bakom dörren. Och 2) den praktiska och stadiga täckskivan till diskhon, som gör att arbetsytan ökar många procentenheter.

Trots lite märkliga och för oss svenskar obegripliga lösningar och prioriteringar, så håller italiensk byggkvalitet minst lika hög standard som svensk. Möjligen är den italienska begåvad med lite mer finurlig touch. Men så har man också en hel del byggnadserfarenhet att falla tillbaka på. Till exempel står ju delar av det antika Rom fortfarande stadigt.

Till sist lite om italiensk service-vilja och engagemang i saker som rör det bebodda husets underhåll och reparationer. Då tänker jag både på engagemanget man möter bland yrkesfolk, och på det som Mona och jag möter i byn. Som när vi kom ner nu i juni (2012) och det inte fanns nåt varmvatten i kranarna! Det har hänt förr när pannan stått oanvänd en längre tid, men den här gången ville pannan inte gå igång. Inte ens närmsta grannen – som är italienare och förstår sig på den italienska logiken – kunde klura ut felet. Ett samtal till rörläggaren resulterade i att han lovade komma klockan fem och fixa problemet (samma dag). Den dryga timmen fram till dess borde räcka precis för ett besök hos Davide på Dorina för kaffe och glass.